Iria Čiekča Schmidt

Återkomsten till Skibotten efter många år var förunderlig. I två dagar stirrade jag bara på fjorden och försökte normalisera mig. En lång arbetsperiod i Afrika och Spanien var till ända.Utställningen i Karasjok på Sabmi Kunstnersenter var i ordningställd och jag var synnerligen glad däröver. Mötet mellan Sabmi och Afrika hade lyckats. När jag kom till Skibotten kände jag att jag kommit hem. Kände sorgen över Ailus bortgång. Mötte den i verkligheten först här. Nu vet jag att vi vardera arbetar för den samiska kulturen. Har funnit en ny riktning i min konst; ”Skibotten-symfonin” har uppstått. Önskar den all välgång ! Tiden i Lassagammi har alstrat den. Önskar jag får återkomma någon gång. Ur mitt minne erinrar jag mig raderna ur Ailus dikt: Jag reser fjärran för att vara nära, i ditt hjärta.

Paluu Skibotteniin vuosien jälkeen oli ihmeellinen. Kaksi päivää vain tuijotin vuonolle ja yritin normalisoitua. Pitkä työjakso Afrikassa ja Espanjassa oli takana. Näyttely Karasjoen Sabmi Kunstnersentteriin oli pystytetty ja olin siitä erittäin onnellinen.Sabmi-Afrikka kohtaaminen oli onnistunut. Kun tulin Skibotteniin, tunsin että olin tullut kotiin. Olin surullinen Ailun poismenosta. Kohtasin asian vasta täällä. Nyt tiedän että kumpikin meistä tekee työtä saamelaisen kulttuurin puolesta. Olen löytänyt uuden suunnan; ”Skibotten sinfonia” on syntynyt. Toivon sille onnea ! Lassagammi-aika sai sen aikaan. Toivon että voin palata joskus. Muistan Ailun runosta säkeen ” Lähden kauas, että voisin olla lähellä, sydämessä”. Iria Čiekča Schmidt Lassagammi 28.05.2011